Jag, dansen & musiken.
Mitt namn är Sofie. Jag är av årgång 93 och pluggar estet-dans på falkenbergs gymnasieskola.
Som ni antagligen förstår av mitt val av linje, så gillar jag dans, nej, jag ska omformulera mig, jag älskar dans. För att vara ärlig tar den, tillsammans med vänner, upp den största delen av min vakna tid. Både att dansa själv, och se andra dansa, är något jag alltid gillat, och alltid kommer gilla. Jazz har jag gått i sen jag var fyra år, så jag kan väl
säga att jag är ganska bra på det. Street började jag med i skolan, men ärligt talat är det inte så stor skillnad från jazz, åtminstone inte det vår lärare lär ut. Balett var något jag trodde skulle vara rätt tråkigt, men det är allvarligt talat helt okej. Man får feta muskler av det, kan jag säga.
Annars umgås jag mycket med mina vänner. Jag är väldigt social av mig, och även om jag gärna sitter ensam ibland, så är det inte så långa stunder. Sitter jag ensam, måste lugna ner mig, eller vill slippa allt ljud från omgivningen, lyssnar jag på musik. Enda gången jag verkligen kan släppa allt är då. Det är verkligen underbart att bara låta musiken strömma in i kroppen och liksom ge en stöt av välbehag.
Precis som med allt annat i livet har jag både älsklings dansstilar och älsklingsmusik. Dock lyssnar jag på det mesta inom musik, men jag har ju mina favoriter. Inom dansen gillade jag inte alls modernt först, sen såg jag två av danstreornas slutproduktion. De använde modern dans på ett annat sett än jag varit med om innan, istället för att flänga runt på golvet och göra meningslösa steg, så dansade de ut känslorna som musiken speglade.
De som inte gillar dans har antagligen slutat läsa nu. Till er som gillar dans, så råder jag er att gå dans på gymnasiet, gå med i så många grupper som möjligt, och ha kul! Att stå på scen har ju med dansen att göra, och det är nog det jag gillar mest. Att stå på en scen, bli beskådad av folk, samtidigt som man gör det man verkligen älskar. Jag lovar er, det finns ingen bättre känsla än pirret i kroppen, precis innan man lämnar ridåerna, och intar scenen.
Som ni antagligen förstår av mitt val av linje, så gillar jag dans, nej, jag ska omformulera mig, jag älskar dans. För att vara ärlig tar den, tillsammans med vänner, upp den största delen av min vakna tid. Både att dansa själv, och se andra dansa, är något jag alltid gillat, och alltid kommer gilla. Jazz har jag gått i sen jag var fyra år, så jag kan väl
säga att jag är ganska bra på det. Street började jag med i skolan, men ärligt talat är det inte så stor skillnad från jazz, åtminstone inte det vår lärare lär ut. Balett var något jag trodde skulle vara rätt tråkigt, men det är allvarligt talat helt okej. Man får feta muskler av det, kan jag säga.
Annars umgås jag mycket med mina vänner. Jag är väldigt social av mig, och även om jag gärna sitter ensam ibland, så är det inte så långa stunder. Sitter jag ensam, måste lugna ner mig, eller vill slippa allt ljud från omgivningen, lyssnar jag på musik. Enda gången jag verkligen kan släppa allt är då. Det är verkligen underbart att bara låta musiken strömma in i kroppen och liksom ge en stöt av välbehag.
Precis som med allt annat i livet har jag både älsklings dansstilar och älsklingsmusik. Dock lyssnar jag på det mesta inom musik, men jag har ju mina favoriter. Inom dansen gillade jag inte alls modernt först, sen såg jag två av danstreornas slutproduktion. De använde modern dans på ett annat sett än jag varit med om innan, istället för att flänga runt på golvet och göra meningslösa steg, så dansade de ut känslorna som musiken speglade.
De som inte gillar dans har antagligen slutat läsa nu. Till er som gillar dans, så råder jag er att gå dans på gymnasiet, gå med i så många grupper som möjligt, och ha kul! Att stå på scen har ju med dansen att göra, och det är nog det jag gillar mest. Att stå på en scen, bli beskådad av folk, samtidigt som man gör det man verkligen älskar. Jag lovar er, det finns ingen bättre känsla än pirret i kroppen, precis innan man lämnar ridåerna, och intar scenen.
Kommentarer
Trackback
